av

Det har tidigare rapporterats i massmedia om Konsumentverkets beslut från 2015 där H&M påstods brista i sin kreditprövning av konsumenter. En varning och en sanktionsavgift på 8 miljoner kronor utfärdades av Konsumentverket. H&M överklagade till förvaltningsrätten som gick på Konsumentverkets linje och lät varningen kvarstå men satte ned sanktionsavgiften till 6 miljoner kronor.

Även det mindre kända finansföretaget Grandvik drabbades av sanktionsbeslut från Konsumentverket. Grandvik förbjöds att helt upphöra med kreditgivning men efter att ha överklagat ändrade förvaltningsrätten sanktionen till en varning och en sanktionsavgift på 300 000 kronor.

Det intressanta med domstolsbesluten är att de ger vägledning om vad som i dagsläget anses vara tillräcklig kreditprövning av konsument. Här sammanfattas domstolens bedömning. Enligt konsumentkreditlagen ska kreditprövningen grundas på ”tillräckliga uppgifter” om konsumentens ekonomiska förhållanden. Krediten får beviljas endast om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att återbetala.

Uttrycket “tillräckliga uppgifter” betyder att kreditgivaren måste samla in så många uppgifter att konsumentens återbetalningsförmåga kan bedömas med en hög grad av säkerhet. Kreditgivaren ska skaffa sig en helhetsbild av konsumentens ekonomiska situation. Uppgifterna ska normalt alltid omfatta konsumentens inkomster och övriga kreditåtaganden. Visar uppgifterna att betalningsförmågan på grund av inkomst är osäker, kan förmögenhetsförhållanden ha betydelse. Flera uppgiftskällor kan behöva användas.

Uppgifter kan inhämtas från konsumenten, från en kreditupplysning, från en databas som förs av en myndighet, t.ex. Kronofogdemyndigheten, eller från kreditgivarens eget register eller databas. Konsumenten bör normalt tillfrågas om sina ekonomiska förhållanden och dessa uppgifter bör alltid kontrolleras, t.ex. med hjälp av en aktuell kreditupplysning. Om kreditgivaren inhämtar en kreditupplysning, är den information, tillsammans med uppgifter från konsumenten, i allmänhet tillräcklig.

I nu gällande konsumentkreditlag finns inget undantag från kravet på kreditprövning för krediter på små belopp eller med kort löptid. Kreditgivaren ska alltså oavsett lånebeloppets storlek kontrollera att konsumenten har disponibla inkomster som räcker till att täcka kostnaderna för krediten och återbetalningen. Detta förutsätter en individuell kontroll av konsumenten utifrån aktuella uppgifter. En prövning tar alltså sikte på den enskilde konsumentens återbetalningsförmåga, dvs. dennes inkomster, utgifter, tillgångar och skulder.

I Grandvik-målet pekade domstolen på att bolaget inte hämtade in uppgifter om konsumentens utgifter eller om övriga krediter. Uppgifter från extern kreditupplysning som ligger bakåt i tiden (exempelvis deklarerad inkomst vid den senaste taxeringen) räcker inte. Inte heller risken för att bryta mot personuppgiftslagen (PUL) kan ge undantag från utförlig kreditprövning (HM-ärendet). Förvaltningsrätten menar att inhämtandet av utförliga personuppgifter är nödvändiga för ändamålet (att genomföra tillräcklig kreditprövning) och därför inte strider mot PUL.

I anslutning till Grandviks domstolsprocess blev det väsentligt att bestämma om företaget hade rätt att fortsätta med kreditgivning under den tid som överklagandeprocessen är igång. Det kan ta lång tid – ett antal år – om besluten överklagas hela vägen upp till Högsta förvaltningsdomstolen. Konsumentverket anser att den nya sanktionen blir ganska tandlös om beslutet inte kan gälla omedelbart. Nu har det av domstol klargjorts att ett förbud att lämna krediter inte gäller omedelbart, utan först från och med att beslutet får laga kraft. Detta besked kritiserades – bl.a. av Konsumentverket – med hänvisning till det olämpliga i att det blir skillnad på beslut från Finansinspektionen och beslut från Konsumentverket.

Kreditinstitut som ligger under Finansinspektionens tillsyn kan få tillstånd indraget med omedelbar verkan dvs direkt effekt från beslutsdatum. De företag som lämnar kredit med stöd av lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter (”snabblåneföretag”) ligger inte under Finansinspektionens tillsyn utan under Konsumentverkets tillsyn. Här är det i stället Konsumentverkets uppgift att ingripa, t.ex. genom föreläggande att upphöra med att lämna krediter, när konsumentkreditlagens bestämmelser inte följs. Kritikerna menar att denna skillnad inte är försvarbar och frågan som nu har behandlats av Finansdepartementet resulterade i en proposition, 2015/16:85 Ett effektivare förbud vid bristande kreditprövning.

Förslaget är nu antaget av Riksdagen (11 maj) och gäller från och med den 1 juli 2016. Ändringarna införs i konsumentkreditlagen och i lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter.

Sammanfattningsvis har följande klarlagts om kreditprövning av konsument:

  • Ska baseras på aktuella uppgifter och innefatta kontroll av disponibla inkomster.
  • Disponibla inkomster ska räcka för återbetalning av kreditbelopp och kostnader.
  • Inga undantag gäller för mindre belopp eller kort löptid.
  • Konsumentverkets förbud för en näringsidkare att lämna krediter ska gälla omedelbart om inte annat framgår av beslutet (from med 1 juli 2016).

För en mer utförlig redovisning av den legala bakgrunden, aktuella rättskällor och pågående lagstiftningsarbete om konsumentkreditgivning kontakta Ylva Swartling 070-865 13 11.

Ylva Swartling, Periculo AB